Cushing.

Idag fick vi samtalet från evidensia på blodet dom tog från ferran på testet för cushing. 

Hon låg ganska högt över normalvärdet och är då konstaterat en cushing ponny.

Någonstans har vi nog gått och känns på oss att hon har det men nu när vi fick det bekräftat så kändes det ganska skönt.

Låter ju jätteknäppt att skriva att det känns skönt när man får en diagnos som kräver behandling resten av hennes liv.

Men om man är ute och läser om cushing hästar före och efter känns det faktiskt som något positivt.

Nu vet vi vad som är fel och nu får hon medicin som hjälper henne att bli bättre i kropp å fötter.

Det känns som att om hon inte hade cushing vad tusan är det då som felar henne?

Att gå och vara oviss och inte veta vad det är som gör att hon är så dålig i blandannat fötterna känns mycket värre.

För nu vet vi vad vi har att slåss mot.

Och vi ullbergare är ena sega jäklar som inte ger upp i första taget.

Som någon skulle säga

Vi köttar på!!!!!

Så nu håller vi tummar tår tassar och hovar för att ferran blir bättre av medicinen.

Vår lilla pälsboll.