Så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
En människa som jag sett upp till som jag har tyckt haft ett sunt häst tänk har gått ur tiden.
Denna människa lärde mig att förstå tjusningen med att tömköra.
När man ser en liten farbror och en jättehäst är det svårt att tänka sig att dom dansade fram i diverse piffar och puffar.
Det är imponerande att se på en ridskola uppe i norr. Att dessutom fått se den mannen och den hästen inviga tillsammans med många kända namn typ Malin Bayard
En stor anläggning är väl bara för coolt.
Denna farbrorn var fantastiskt duktig att få det absolut svåraste man kan göra med ens häst att se sådär barnsligt enkelt ut.
Lixom det är väl bara att ta tygeln och sen gör dom perfekta slutor byten serier you name it.
Han förespråkade en livsfilosofi i stallet med sina hästar och jag tror även att han gjorde det utanför stallet också.
En livsfilosofi i form av lugn, harmoni, känsla,samarbete,att hitta dansen.
En filosofi att du ska förtjäna att din häst litar på dig.
Litar och lyssnar på dig för att den vill det..
Inte att den gör det för annars.
Han var en sådan där fantastisk dressyrtönt som lät sina hästar gå rakt ut i skogen istället för de fina vägarna som finns som ridvägar.
När man frågade varför svarar han krasst
Hur ska du annars lära hästen att lyfta fötterna högt , få styrka till att kunna samla sig, vet var den har sina fötter och håller reda på dom.
Det svaret får man och så går man hem och funderar.
Och slutsatsen blir.
Va..... f-n
Varför hålla på med bommar och linor och mycket skänkel och få kämpa verkligen för att bygga upp hästen för att få precis samma sak som hans hästar fick när dom var ute i storskogen och myste och hade livskvalitet. Istället för att springa runt i ett ridhus.
Nu snackar man skillnad på hållbarhet.
Varför slita med något som egentligen finns rakt utanför knuten....
Skogen.
Inte nog med att det är mysigt.
Hästen har en egen bjudning och får jobba med att se vart fötterna är sänka nacken för att balansera upp sig och samtidigt lyfta ryggen för att den ej ska snubbla utan se vart den sätter fötterna.
Tada.
Där har man en genuin och ärlig form.
Där sitter hållbarheten.
Folk i allmänhet fokuserar så mycket på huvudet och nacken på hästen och vad händer då.
Jo all som inte händer i stora skogen.
Du tappar det genuina och ärliga
Du får en häst med sämre hållbarhet och skador.
Det finns många sätt att träna sina hästar.
Jag har mitt.
Min bästa vän sitt
Min värsta fiende sitt
Grannen sitt
Ridlärare som man red för hade sitt.
Men min filosofi lyder.
Hästen är en kompis.
Ett djur blir som du behandlar den.
Ok en del hästar är allmänt störda....tyvärr..
Och i det stora hela kan du lägga dig och sova på natten och må gott med det du och dina djur gjort under dagen.
Då är man på rätt väg.
Det finns så många fantastiska ögonblick,bilder,videosar,kaffepratstundar med kanelbulle i stallet och aha moment som denna man har presterat.
Ett blogginlägg räcker lixom inte till.
Du är en sann hästkarl.
En människa som genuint och okravlöst älskade sina hästar.
Må du fina farbror vila i frid där uppe bland molnen.
Det fanns ingen människa som dig och det kommer aldrig finnas någon som dig.
Men du skulle bara veta hur saknad du är av oss alla.
Vila
Farbror
Vila.
