Hello.
Nu är det längesedan. Jag är grymt dålig på att blogga, men jag lovar att jag ska bättra mig.
Nåja.
Elektra hon går från billig skänka bort henne, till dyr med mer än 9 nollor efter typ :)
Så. Vad är det som har hänt. Jag och Elektra skulle ut och köra en mysig sväng ute i skogen..
Men den blev inte så mysig. Elektra kastade sig,reste sig,galoppade baklänges och var allmänt knäpp. Jag blev ju så klart lite irriterad då jag ser att inget är ovanligt här i skogen annat än lite gula blad.
Jag hoppade säkert ur vagnen 30 gånger....och jag vet.... man bör inte göra det.
Nåja hur som helst efter en timmes svammel och tjafs bestämmer jag mig att nu går vi hem...
Å där mitt på vägen står en gigantisk älg.
Jösses.
Nåja nu visste jag ju var det var som gjorde att Elektra gjorde som hon gjorde.
Älgen stirrade på oss ett tag för att sedan promenera ut i skogen igen.
Elektra uppfattade jag som rädd i detta skede.
Hemvägen gick mkt bra.
Såååå. ......
Dagen efter detta vilade hon. Sedan skulle jag ut i skogen igen åt samma håll och hade som målsättning att hon skulle kunna stå still efter den farliga vägen.
Det var min tanke och när hon slappar av berömma och gå hem.
Elektra hade inte det i tankarna.
Rätt långt innan skogsvägen började hon att knäppa sig. Kasta sig resa sig....and so on. .
Jag vände henne genom att kliva ur vagnen.
Sedan gick vi ett par steg och hon gör halt och jag sätter mig i vagnen igen.
Och målet är att bara stå still.
Elektras öron höll på att slå knut på sig själv med näsborrar stora ,snorkade och jag upplevde henne rädd.
Hon ville inte stå still hon tänkte bara bakåt
När jag tillslut fick henne att stå så stod hon där länge och fnös.
Så fort jag bad henne att gå framåt så kom bakåtknappen fram. Så jag tänkte. Tja vi står väl här tills det inte är farligt längre....
Efter ett tag började ponnyskrutt klia sig på benet... pilla i gruset med näsan...gäspa...och försöka äta gräs som var på denna livsfarliga väg....
Elektra var helt cool och gäspade där i godan ro. Jag tänkte att nu är hon avslappnad och inte rädd då går vi en liten bit framåt och sedan vänder vi.
Jo tjena.
Så fort jag ville att hon skulle gå fram så sa det pang å så var vi åt andra hållet.
Nu insåg jag ju att hon testar mig.
Vi mötte en älg och den var läskig...
Men nu var hon bara istadig.
Det är sällan jag blir arg på mina djur men nu blev jag irriterad då hon minsann inte alls skulle gå ditåt.
Så jag fick använda mig av lite bryskare hjälp med pisk och ljud.
För att få henne att inse att det är jag som bestämmer.
Efter det sprang hon så fint som att hon aldrig har hållt på att knäppa sig.
Den kursen som vi var på i april var underbar då jag nu kan förutse och veta om hon är rädd el istadig.
Så..
Idag var ju då testen över om vem av oss som är bossen.
Vi fort ut efter samma farliga älg väg.
Jag kände på en gång att hon tänkte framåt
1 gång fick Jag fick höja rösten och hurkla till och försiktigt lägga piskan mot henne och hon sprang så fint i skogen som varit så farlig och som vi haft ett par ordentliga duster.
Och det kändes så bra. Att idag satt allt perfekt.
Så roligt att jag kan läsa av henne bättre nu och analysera lite över vår kommunikation.
Och att hårt arbete och grymt med envishet kommer man långt på när man har att göra med en liten ponny
My little pony.
