Usch å fy för senaste veckorna.
Dom har inte varit någon höjdare och sista veckan har varit pest.
Så en snabb uppdatering av alla sjukligheter.
Först så börjar Elektras käkled knäppa.
Mest troligt för att hon slitit till något då hon blev rädd en dag.
Det gick bort ibland när man masserade.
Och ibland inte.
Klart man blir lite stressad när ens hjärta låter som en stenkross. Speciellt med tanke på hur många timmar en häst ska tugga.
Sen helt plötsligt så där lagom okuligt så kommer hon på att hon ska börja odla fram betar. 2 i överkäken och 2 i under.
Jag har ju funderat ihjäl mig över hur det kommer att bli då jag vet hur lite plats hon har i munnen för ett bett och det är då utan 4 nya tänder.
Så jag bestämmer mig för att boka en tid på djursjukhus och kolla upp hennes tänder och knak.
Det positiva är att bettet ej kommer att störa de nya tänderna.
Hennes karies är på väg bort och hennes knak ni käken beror i alla fall inte på något allvarligt i käkleden. Phu.
Dock ett par dagar innan detta så hittar jag min ponny liggandes i hagen i en mkt märklig position.
Och tja hon betedde sig verkligen inte som hon brukar.
Efter lite om å men så tar vi av henne täcket och redan då blir hon piggare (värmeslag) vilket var skönt då jag då kunde åtgärda problemet med att klippa henne. Detta gjorde jag innan vi for på klinikbesöket.
Hon åkte transport klippt utan täcke....
Det var iofs inte iskallt ute...men min elektra är känslig....
Sedan för ett par dagar sedan så vill inte elektra göra något.
Hon äter inte
Hon dricker inte
Hon är hängig
Och har jätteont i musklerna
Vill stå i ett hörn och bara vara.
Det slutade med att mammahjärtat mådde så dåligt över lilla ponnybus.
Så hur som helst en häst måste dricka och äta..
Så vi fick ut en fantastisk veterinär som verkligen lyssnade på mig och min familj men framförallt på elektra.
Det närmaste en diagnos vi kom fram till var korsförlamning då de symptomen Elektra hade påminde om de som dom har i den sjukdomen fast det var så mkt som hon inte hade symptom på som innebär en korsförlamning.
Så hon fick smärtstillande och dropp och hela den dagen när jag satt på pallen i hennes box så började jag rannsaka mig själv och ifrågasätta mina kunskaper och min hjärna gick i strejk.
Det finns så många saker som man kan tänka och fundera över. Och det som jag är mest arg på över mig själv är att jag inte ringer ut en veterinär när jag kommer på torsdagen in i stallet och min älskade Elektra och hänger och inte äter....
Jag menar...
Hur dum får jag vara...
Jag visste ju så fort jag såg min ponny att det här är inte bra...
Och dum som ett spån...
Vi väntar 1 dygn för att se om det kan bli bättre....
Hallå emmah det hade ju redan elektra talat om för mig att det ej skulle bli bättre...
Men som sagt sådana saker kan man inte fundera över och älta och trots allt så gick det ändå bra...
Även om jag inte riktigt vågar säga att det är helt bra.
Men nu har hon varit ute med loppan en längre stund i hagen.
Hon äter bra och dricker bra.
Hon är pigg gnäggar gnisslar galler och är så som hon brukar vara.
Så nu hoppas jag verkligen att sjukdomarna är över för allt och alla i min familj.
Men innan min hjärna vill återgå till normalmode det får tiden utvisa.
För varje timme som går och för varje dag som går när jag ser hur bra hon mår så känns det som att snart är vi tillbaka och då är vi ännu starkare än vi var innan.
Älskade älskade ponnyskrutt
Och min älskade mamma och pappa
Vad hade jag gjort utan er.
Kram
